onsdag 16 juni 2010

Signs point to yes

Jag har sedan in vintras ställt mig frågan om man skall fortsätta åka bräda. Tiden tycktes aldrig räcka till innan man fick barn, och nu har den varan blivit än mer sparsam kan det tyckas. Dock så verkar jag nu fått en uppenbarelse likt en skinnflådd och sönderrökt indian i ett ångtält, för skyltar och lokaltidningar har talat med mig.





Det enda jag nu saknar är ett svar från Pärs Magic 8-Ball, men tyvärr är den utom räckhåll, så jag får bli min egen spågubbe. Signs points to yes...

tisdag 15 juni 2010

Blodad tand...och blodsmak.

Gårdagens stordåd: att vi faktiskt lyckades ta oss ut i parken, gav mersmak för mig som är kvar i Skåne. Därför begav jag mig ut ikväll igen. Det gick avsevärt bättre än igår, men inte särskilt bra ändå. Läste trafiken fel och lyckades med nöd och näppe undvika en rejäl kollision, till det relativt lindriga priset av ett mindre betongeksem... svider som tusan, en del i stoltheten, men mest på armbågen...

söndag 13 juni 2010

Premiär!

En resa till Malmö (i helt annat syfte) gjorde att det tillslut blev en årspremiär, och brädan fick åter rulla några meter över Malmös betongdyner i kall snålblåst. Det var skakigt värre, och något finlir var det inte tal om under åkturerna. Blev många avhoppningar inför svängarna, och varje upphöjning i betongen kändes som en 'rogue wave' som skulle sluka en med hull och hår. Efter visst pustande och frustande så nåddes dock fjolårets lägstanivå.